…d\u00f6k upp p\u00e5 min redan m\u00f6rka himmel och helt pl\u00f6tsligt gick plusset i ekonomin fr\u00e5n uselt till obefintligt. V\u00e4grade att be om pengar fr\u00e5n far min, blev ist\u00e4llet ett samtal till missarnas fd husse. Inte mycket, bara s\u00e5 att jag inte hamnar helt p\u00e5 minus. \u00c4ta borde jag kunna g\u00f6ra \u00e4nd\u00e5, har r\u00e4tt mycket i frysen och om inte s\u00e5 \u00e4r det bara 25 dagar kvar till n\u00e4sta l\u00f6n. <\/p>\n
Det var den h\u00e4r \u00e5ngesten jag hade v\u00e4ntat mig n\u00e4r olyckskorpen fl\u00f6g \u00f6ver mitt huvud p\u00e5 Gran Canaria. Jag visste att jag inte borde ha \u00e5kt. Nu f\u00e5r jag betala f\u00f6r det. <\/p>\n
Men nu, sova. F\u00f6rs\u00f6ka gl\u00f6mma alla bekymmer f\u00f6r ett par timmar. Men d\u00e5 kommer saknaden ist\u00e4llet. Saknaden som g\u00f6r fysiskt ont. Blir s\u00e5 besviken p\u00e5 mig sj\u00e4lv n\u00e4r jag skriver ledsna dm till honom, men jag kan inte f\u00e5 ur mig n\u00e5got bra och glatt just nu. Av samma anledning skrivs det heller inga mail l\u00e4ngre. Vill inte f\u00f6rst\u00f6ra, men det k\u00e4nns som det \u00e4r precis det jag g\u00f6r. F*n vad jag saknar honom!<\/p>\n