Ig\u00e5r skrev jag ett l\u00e5ng inl\u00e4gg om min gamla v\u00e4n os\u00e4kerheten, we go way back. Tyv\u00e4rr f\u00f6rsvann mitt inl\u00e4gg och allt mitt ”slit” var f\u00f6rg\u00e4ves. Kommer tyv\u00e4rr inte ih\u00e5g mkt av det jag skrev. <\/p>\n
Hur som helst, min os\u00e4kerhet har alltid varit n\u00e4rvarande och jag kommer inte ih\u00e5g livet innan den blev min f\u00f6ljeslagare. Min os\u00e4kerhet s\u00e4ger till mig att jag inte duger, att jag inte \u00e4r n\u00e5got att ha, att jag \u00e4r v\u00e4rdel\u00f6s – s\u00e5 har det alltid varit. Fr\u00e5n tidiga skol\u00e5ren, d\u00e5 jag var reservkompisen som bara d\u00f6g om ordinarie ”b\u00e4stisen” var upptagen p\u00e5 annat h\u00e5ll, till de sista \u00e5ren i skolan d\u00e5 jag visserligen hade kompisar men \u00e4nd\u00e5 alltid k\u00e4nde mig utanf\u00f6r. <\/p>\n
Tro mig, jag vet att jag duger och jag vet att jag inte \u00e4r v\u00e4rdel\u00f6s, men n\u00e4r jag m\u00e5r d\u00e5ligt d\u00e5 kommer den gamla vanan fram och inom mig ljuder orden ”jag \u00e4r inget att ha, jag \u00e4r inget att ha…”. <\/p>\n
Os\u00e4kerheten visar sig ocks\u00e5 p\u00e5 andra s\u00e4tt, ett \u00e4r att jag har sv\u00e5rt att s\u00e4ga vad jag vill g\u00f6ra, vad jag tycker osv. F\u00f6r varf\u00f6r skulle n\u00e5gon vilja g\u00f6ra det jag vill, h\u00f6ra vad jag tycker? <\/p>\n
Ofta f\u00f6rst\u00f6r os\u00e4kerheten, s\u00e4tter k\u00e4ppar i hjulen. S\u00e5 l\u00e4tt g\u00e5r bra saker s\u00f6nder f\u00f6r att jag blir os\u00e4ker…<\/p>\n
Men det \u00e4r slut med det nu. H\u00f6r du det, os\u00e4kerhet, jag t\u00e4nker inte l\u00e4ngre ha dig som st\u00e4ndig f\u00f6ljeslagare. G\u00e5! <\/p>\n