En helg är snart förbi, en helg där jag piffat och fixat i min lilla lägenhet som nu ska säljas. Jag tillät mig själv att ta ett bad nu på kvällen och när jag låg där och tänkte fastnade jag vid frågan: När valde jag ensamheten?
Att lägenheten ska säljas beror på att jag har valt att flytta bort från storstaden och Yttre bortre, till en mindre stad där jag inte känner någon. Det skrämmer mig inte, jag är inte rädd för att bli ensam. Ensam är jag redan. Ensamheten i en ny stad är därför inget som oroar mig. Jag umgås nästan aldrig med någon här, jag kan lika gärna inte umgås med någon där. Visst händer det, dock väldigt sällan, att jag gör något med en arbetskamrat men större delen av min fritid spenderar jag i min ensamhet. Så att jag flyttar dit jag inte känner någon blir inte någon större skillnad. Tragiskt? Ja kanske, men jag har inte valt att se det så. Det är bara ensamhet.
Men när valde jag denna ensamhet? För i mångt och mycket är den självvald. Jag umgicks med folk förut, med vänner och bekanta. Framför allt, jag hade vänner och bekanta, nu känns det bara som jag har arbetskamrater. Missförstå mig rätt, jag har vänner, jag har bekanta – men jag umgås inte med dem. Kanske upphör de att vara just vänner och bekanta när ett visst antal år förflutit utan kontakt? Har det varit mitt val att inte ha någon kontakt och när tog jag detta beslut och valde jag dette medvetet? Jag tror inte det, jag tror bara att när jag mådde dåligt upphörde att höra av mig. Jag bär alltid med mig en känsla av att inte duga så varför skulle då någon vilja umgås med mig och när jag mår sämre är denna frågan så stark att det snarare är ett påstående. Så klart ingen vill ha kontakt med mig, jag är ju inget att ha. Ensamheten blir då en tröstande filt som jag kan svepa om mig och slippa fundera på andras tankar om mig, den tröstande filten har sedan kommit att trösta även i andra sammanhang, den har kommit att bli en vän och en följeslagare som jag behöver. Jag behöver ensamheten för att må bra.
En fråga är dock hur det kunde ha varit, hur hade mitt liv sett ut om jag inte hade valt ensamheten.
›› 93/100 #blogg100