Har kommit p\u00e5 att jag \u00e4r lite som min st\u00e4dning. Eller hur jag har det h\u00e4r hemma och hur jag \u00e4r. Jag har ofta relativt st\u00e4dat i min l\u00e4genhet, i alla fall det som syns. Tittar man i sk\u00e5p och kl\u00e4dkammare s\u00e5 \u00e4r det genast mer oreda. <\/p>\n
Precis som jag. F\u00e5r ofta h\u00f6ra att jag \u00e4r glad och alltid (n\u00e4stan) \u00e4r p\u00e5 bra hum\u00f6r. Inom mig \u00e4r det d\u00e4remot kaos och oreda. <\/p>\n
Detta \u00e5r har varit lite av kontrasternas \u00e5r. F\u00f6rra \u00e5ret var mer \u00e5t det dystra h\u00e5llet, alla 12 m\u00e5nader men med en peak vid missfallet. (Och f\u00f6r \u00f6vrigt anser jag fortfarande att ofrivilligt barnl\u00f6sa inte ska bli gravida av ”misstag” om det \u00e4nd\u00e5 ska g\u00e5 \u00e5t skogen.) I b\u00f6rjan av detta \u00e5r m\u00e5dde jag s\u00e5 otroligt bra, jag var n\u00e4stan manisk, f\u00f6r att sen efter honom<\/a> falla markant i hum\u00f6ret. Efter det gick det lite upp\u00e5t igen, men upp p\u00e5 samma maniska niv\u00e5 kom jag aldrig.<\/p>\n Och s\u00e5 nu. Dyster igen. Ensamheten g\u00f6r ont. (Och nej, det beror inte p\u00e5 att missarnas fd husse tr\u00e4ffat n\u00e5gon annan, jag \u00e4r bara glad f\u00f6r hans skull.) Helt pl\u00f6tsligt \u00e4r energin borta och det mesta k\u00e4nns trist. Faller tillbaka i gamla vanor…jag \u00e4ter…fel. Sitter uppe alldeles f\u00f6r l\u00e4nge.<\/p>\n P\u00e5 tal om den vanan, nattugglerit, nu ska jag l\u00e4gga mig. \u00c5tminstone komma i s\u00e4ng. Lite spel p\u00e5 iPhonen blir det nog.<\/p>\n Natti Natt.<\/p>\nDela:<\/h3>