Jo jag vet, jag ser glad ut p\u00e5 utsidan. Jag pratar som vanligt, det vill s\u00e4ga en hel del. Jag skrattar och ler emellan\u00e5t. Du tror jag att jag m\u00e5r bra. T\u00e4nk s\u00e5 fel du har.<\/p>\n
Jag vill inte att du ska se. Jag vill inte att du ska granska mig f\u00f6r minsta tecken p\u00e5 att jag ska b\u00f6rja gr\u00e5ta, bli ”ledsen” som du kanske s\u00e4ger. Jag vill vara ”normal”. Men vem \u00e4r egentligen normal? \u00c4r du?<\/p>\n
Jag brukar s\u00e4ga att om jag inte pratar s\u00e5 tror du att jag m\u00e5r d\u00e5ligt och det \u00e4r s\u00e5, s\u00e5 d\u00e4rf\u00f6r pratar jag p\u00e5. Det du inte vet, det du inte t\u00e4nker p\u00e5 \u00e4r att det kanske \u00e4r mitt f\u00f6rsvar. Jag pratar f\u00f6r att du ska tro att jag m\u00e5r bra. Jag verkar glad f\u00f6r att du inte ska se m\u00f6rkret inom mig. Att jag inte vill ha din sympati kan l\u00e5ta konstigt, visst vill jag vet. Men \u00e4nd\u00e5 inte, den f\u00e5r mig att gr\u00e5ta. Jag vill inte gr\u00e5ta.<\/p>\n
Det \u00e4r inget ovanligt att jag m\u00e5r ungef\u00e4r som jag m\u00e5r nu men oftast s\u00e5 d\u00f6ljer jag det b\u00e4ttre \u00e4n vad jag g\u00f6r nu. Jag vill inte visa s\u00e5 den ena stunden kanske jag \u00e4r ”normal” medan jag bara ett tag senare inte orkar och l\u00e5ter fasaden falla. Det g\u00f6r dig f\u00f6rvirrad, hur kan jag s\u00e4ga att jag m\u00e5r d\u00e5ligt n\u00e4r jag den andra stunden ”\u00e4r precis som vanligt”.<\/p>\n
Ja du. S\u00e5 \u00e4r det bara.<\/p>\n
Du f\u00f6rst\u00e5r inte heller att \u00e4ven om jag m\u00e5r d\u00e5ligt, s\u00e5 finns det stunder som ljuset faktiskt hittar sig i genom mitt m\u00f6rker och jag kanske skrattar eller ler \u00e5t det du s\u00e4ger. Bara f\u00f6r att jag f\u00f6r stunden m\u00e5r d\u00e5ligt, s\u00e5 m\u00e5r jag inte lika d\u00e5ligt hela tiden. Det varierar.<\/p>\n
(Du<\/em> \u00e4r i detta fall ingen speciell person, du\u00a0<\/em>\u00e4r i detta fall ett hopkok av flera personer. Jag \u00e4r s\u00e5 tr\u00f6tt p\u00e5 att n\u00e4stan beh\u00f6va f\u00f6rsvara att jag m\u00e5r som jag m\u00e5r eftersom jag inte alltid visar det. Man kan m\u00e5 d\u00e5ligt \u00e4ven om det inte syns varje dag.)<\/p>\n S\u00e5 hur m\u00e5r jag egentligen? Just nu \u00e4r det m\u00f6rkt och allting, och d\u00e5 menar jag allting, k\u00e4nns meningsl\u00f6st. Vardagen, jobbet, tr\u00e4ningen, mitt kommande marathon, livet. B\u00e4st m\u00e5r jag n\u00e4r jag \u00e4r ensam f\u00f6r d\u00e5 beh\u00f6ver jag inte vara den som andra tror att jag \u00e4r. Den som jag egentligen vill vara. Hon den d\u00e4r som \u00e4r jag.<\/p>\n \u00c5ngesten p\u00e5 morgonen och sedan hela f\u00f6rmiddagen de dagar\u00a0jag jobbar\u00a0\u00e4r tuff, f\u00f6r jag vet inte om jag ska orka vara ”jag”. Inte blir det b\u00e4ttre av att jag sover d\u00e5ligt under s\u00e5dana h\u00e4r perioder, jag somnar inte p\u00e5 kv\u00e4llarna och ligger vaken l\u00e4nge. Men jag vill jobba, av erfarenhet vet jag att \u00e5ngesten bara blir v\u00e4rre om jag stannar hemma. Motst\u00e5ndet att tr\u00e4ffa folk bara v\u00e4xer. Och jag trivs med mitt jobb och mina arbetskamrater. Och jag har st\u00f6d fr\u00e5n mina chefer i det h\u00e4r. Det vet att jag m\u00e5r d\u00e5ligt men att jag vill jobba.<\/p>\n S\u00e5, varf\u00f6r s\u00f6ker jag inte ”hj\u00e4lp”? F\u00f6r att den enda hj\u00e4lp jag brukar f\u00e5 \u00e4r ordination p\u00e5 motion, standard \u00e4r ”en promenad om dagen”. Men jo, jag tr\u00e4nar en hel del, men jag ramlar dit \u00e4nd\u00e5. Det t\u00e4nker de inte p\u00e5. Jag har s\u00f6mntabletter som en doktor skrev ut \u00e5t mig visserligen, men de hj\u00e4lper inte. Jag sover inte \u00e4nd\u00e5.<\/p>\n Jag har m\u00e5nga jobbiga saker i mitt f\u00f6rflutna, doktorer har en tendens att haka upp sig p\u00e5 det. Oavsett om jag s\u00f6ker f\u00f6r hosta eller mitt psykiska m\u00e5ende. Deras l\u00f6sning \u00e4r att jag ska prata, prata, prata om det. Jag har gjort det, hos flera. N\u00e4r jag s\u00e4ger att det inte hj\u00e4lper lyssnar de inte. S\u00e5 nej, mer prat, fler promenader s\u00e4ger de. Och allts\u00e5 s\u00f6ker jag inte hj\u00e4lp.<\/p>\n Jag vet hur jag ska ta mig ur dessa h\u00e5l som jag kallar dem. Om orken finns. Jag s\u00e4ger till dem, det k\u00e4nns som jag sitter p\u00e5 golvet i ett m\u00f6rkt rum. Jag ser ljuset som sipprar in vid d\u00f6rrarna men jag orkar \u00e4nd\u00e5 inte resa mig, jag orkar inte n\u00e4rma mig en d\u00f6rr trots att den \u00e4r s\u00e5 n\u00e4ra.<\/p>\n Ta en promenad, s\u00e4ger de. Men om jag inte ens orkar ta mig till d\u00f6rren?<\/p>\n Jag skulle vilja ha ett j\u00e4mnare m\u00e5ende, jag \u00e4r antingen p\u00e5 v\u00e4g upp ur ett h\u00e5l eller p\u00e5 v\u00e4g ner till ett. Det g\u00e5r upp eller ner, dessa sv\u00e4ngningar \u00e4r tr\u00f6ttande. Och botten, den k\u00e4nns som den f\u00f6r varje g\u00e5ng hamnar l\u00e4ngre och l\u00e4ngre ner. Jag vill bli mer stabil.<\/p>\n Ta en promenad, s\u00e4ger de.<\/p>\n Jo du.<\/p>\nDela:<\/h3>