Idag var en s\u00e5dan d\u00e4r dag d\u00e5 hela kroppen bara skriker \u00e5t mig. Jag kan inte, jag vill inte, det g\u00e5r inte. De d\u00e4r dagarna kommer ibland, oftast n\u00e4r det varit f\u00f6r mycket. Jag har liksom ingen reserv. Jag tar slut. \u00c5ngesten kryper i kroppen och allt jag vill \u00e4r att l\u00e4gga mig i fosterst\u00e4llning och dra t\u00e4cket \u00f6ver mig, eller bara sitta och stirra rakt framf\u00f6r mig helt apatiskt. Idag var det n\u00e4ra att jag ringde och sa att jag inte kunde jobba.<\/p>\n
Men nu vet jag ju att jag inte blir b\u00e4ttre av det. Det skjuter bara p\u00e5 problemet och det blir v\u00e4rre dagen efter och \u00e5ngesten skriker h\u00f6gre. S\u00e5 ist\u00e4llet f\u00f6r att l\u00e5ta \u00e5ngesten vinna s\u00e5 masade jag mig iv\u00e4g till jobbet och sa som det var, att idag var det ingen bra dag. Fokuserade om tankarna, s\u00e5 gott det gick, till: Jag kan. Jag vill. Det g\u00e5r. Jag ska. Tiggde kramar av mina n\u00e4rmaste jobbarkompisar.<\/p>\n
Har jag tur brukar k\u00e4nslan l\u00e4tta vid lunchtid och idag var en s\u00e5dan dag. D\u00e5 pratar jag ist\u00e4llet i etthundratjugo (n\u00e5got som vissa skulle p\u00e5st\u00e5 att jag g\u00f6r hela tiden) och f\u00e5r en rastl\u00f6s energi i kroppen….f\u00f6r att sen \u00f6verg\u00e5 till tr\u00f6tthet. Och som jag l\u00e4ngtade efter kv\u00e4llens spinningpass! Det var s\u00e5 sk\u00f6nt att i en timme k\u00f6ra slut p\u00e5 sig sj\u00e4lv, bli av med den rastl\u00f6sa och \u00e4ven frustrerade energi jag har inom mig.<\/p>\n
S\u00e5 k\u00e4nslan ig\u00e5r, att det varit f\u00f6r mycket, den st\u00e4mde. Jag hade dock beh\u00f6vt flera dagar utan aktiviteter f\u00f6r att f\u00e5 den \u00e5terh\u00e4mtning jag beh\u00f6ver. Tur att jag snart \u00e4r l\u00e5ngledig.<\/p>\n
\u203a\u203a 77\/100 #blogg100<\/small><\/p>\nDela:<\/h3>