Jag tr\u00e4nar f\u00f6r att m\u00e5 bra, men samtidigt finns r\u00e4dslan i mig att jag ska krascha. Att just tr\u00e4ningen ska bli det som puttar mig \u00f6ver kanten s\u00e5 att jag inte ”orkar mer”. Att leva, att jobba, att g\u00f6ra de saker som man m\u00e5ste f\u00f6r att leva och ut\u00f6ver det tr\u00e4ningen – ibland blir det f\u00f6r mycket f\u00f6r mig och min hj\u00e4rna tar slut. Jag orkar inte jobba, jag orkar inte upp ur s\u00e4ngen, jag orkar inte t\u00e4nka. Och inom mig snurrar mantrat: jag kan inte, det g\u00e5r inte, jag vill inte.<\/p>\n
Det h\u00e4nder ibland, oftare \u00e4n vad jag egentligen vill medge, och det\u00a0h\u00e4nder\u00a0att jag \u00e4r tvungen att ringa till jobbet och s\u00e4ga att jag inte kommer. De flesta g\u00e5ngerna tvingar jag dock iv\u00e4g mig sj\u00e4lv och f\u00f6rs\u00f6ker v\u00e4nda mitt negativa mantra till: jag kan, det g\u00e5r, jag vill. Och om inte det fungerar s\u00e5 blir det ist\u00e4llet: t\u00e4nk inte, t\u00e4nk inte, t\u00e4nk inte. Dessa dagar f\u00e5r minsta motg\u00e5ng p\u00e5 jobbet mig att n\u00e4stan falla ihop i en h\u00f6g.\u00a0Och sen kommer en ledig dag och jag orkar inget annat \u00e4n att ligga i s\u00e4ngen eller p\u00e5 soffan.<\/p>\n
S\u00e5 h\u00e4r har det varit ett tag nu, i flera \u00e5r, sedan jag blev sjukskriven f\u00f6r stress\/depression n\u00e4r jag jobbade p\u00e5 akuten. S\u00e5 alltid n\u00e4r jag g\u00f6r saker flera dagar i rad (\u00e4ven om ”saken” bara tar en timme av dagen\u00a0i anspr\u00e5k) utan att jag tar en dag d\u00e5 jag bara \u00e4r, d\u00e5 finns r\u00e4dslan d\u00e4r. Kommer jag krascha nu?<\/p>\n
\u203a\u203a 34\/100 #blogg100<\/small><\/p>\nDela:<\/h3>