…och s\u00e5 g\u00e5r det upp lite igen. Vad? Hum\u00f6ret, hur jag m\u00e5r. H\u00f6sten\/vintern var hemsk! Jag \u00e4r van att m\u00e5 d\u00e5ligt, det har jag gjort fr\u00e5n och till s\u00e5 m\u00e5nga g\u00e5nger. Men s\u00e5 d\u00e5ligt som jag m\u00e5tt denna g\u00e5ng har jag nog aldrig gjort. Jag k\u00e4nde inte igen mig i s\u00e4ttet jag m\u00e5dde d\u00e5ligt, jag fick k\u00e4mpa f\u00f6r att orka leva. Jag tvingade mig sj\u00e4lv till att orka jobba f\u00f6r jag visste att om jag inte gick till jobbet s\u00e5 skulle det bli sv\u00e5rare n\u00e4sta g\u00e5ng. Men det var knappt s\u00e5 jag orkade det, en operation och sen gr\u00e4t jag. Samlade lite krafter, stod p\u00e5 en till operation och gr\u00e4t \u00e4nnu mer efter det. N\u00e4r jag kom hem satt jag mig i f\u00e5t\u00f6ljen eller soffan och gjorde sen inget tills det var dags att l\u00e4gga sig. Hm ok, n\u00e5got gjorde jag – \u00e5t. Onyttighter, och inte lite heller. Det var allt jag \u00e5t.<\/p>\n
Varje dag var det en kamp att komma iv\u00e4g till jobbet. I mitt huvud snurrade det som ett mantra: jag kan inte, jag vill inte, det g\u00e5r inte. Det k\u00e4ndes som jag satt p\u00e5 botten av ett m\u00f6rkt h\u00e5l, jag s\u00e5g v\u00e4gen upp men jag orkade inte ta mig dit. Mina chefer och jobbarkompisar har\u00a0verkligen varit st\u00f6ttande, \u00e4ven om jag tyckt det var otroligt jobbigt att visa hur jag verkligen m\u00e5dde eftersom jag \u00e4r s\u00e5 van att inte visa n\u00e5got ut\u00e5t n\u00e4r jag m\u00e5r d\u00e5ligt.<\/p>\n
Nu b\u00f6rjar det bli b\u00e4ttre men m\u00e5nga dagar s\u00e5 \u00e4r det fortfarande en kamp att komma iv\u00e4g till jobbet och att g\u00f6ra saker efter jobbet (som att tr\u00e4na till exempel). Vissa dagar \u00e4r det l\u00e4tt, andra dagar beh\u00f6vs det bara en liten motg\u00e5ng och jag \u00e4r tillbaka p\u00e5 botten. Och n\u00e4sta dag s\u00e5 g\u00e5r det l\u00e4ttare igen. Det h\u00e4r \u00e4r dock n\u00e5got jag k\u00e4nner igen, att det sv\u00e4nger. Att det kommer motg\u00e5ngar innan de flesta dagar \u00e4r ljusa igen. Det \u00e4r bara att k\u00e4mpa vidare, att f\u00f6rs\u00f6ka se ljuset \u00e4ven det m\u00f6rkare dagarna.<\/p>\n
Jag kan, jag vill, det g\u00e5r! Mitt nya mantra, eller nygamla. Och att inte straffa mig sj\u00e4lv f\u00f6r att jag m\u00e5tt d\u00e5ligt, att jag \u00e4tit, att jag inte tr\u00e4nat….det jobbar jag med nu.<\/p>\n