Ibland blir inte dagarna som man har planerat, och ist\u00e4llet f\u00f6r att g\u00f6ra de saker man borde g\u00f6ra s\u00e5 g\u00f6r man inget. Eller ”man”, jag menar jag. Idag hade jag en del saker att g\u00f6ra eftersom det b\u00f6rjar n\u00e4rma sig den d\u00e4r dagen som kallas julafton, en annan sak jag hade att g\u00f6ra hade inget att g\u00f6ra med det alls. Den sista saken blev aldrig av och det drog ner st\u00e4mningen f\u00f6r hela dagen. S\u00e5 ist\u00e4llet hamnade jag p\u00e5 soffan ett bra tag innan jag kom ig\u00e5ng, och den enda tanken som fick mig att g\u00f6ra de andra sakerna var det faktum att jag best\u00e4mde mig f\u00f6r att k\u00f6pa chips och kolla p\u00e5 en film. Och d\u00e5 var det fr\u00e4mst tanken om chips som fick mig att s\u00e4tta ig\u00e5ng. Jag \u00e4r med andra ord of\u00f6rb\u00e4tterlig.<\/p>\n
Hur som helst, filmen bj\u00f6d p\u00e5 en ny favoritl\u00e5t. Och en l\u00e4ngtan efter s\u00e5dan k\u00e4rlek som finns i filmer.\u00a0<\/p>\n