Idag \u00e4r det ”min” dag, min och alla ofrivilligt barnl\u00f6sas dag. Alla kvinnor och m\u00e4n d\u00e4r ute som skulle g\u00f6ra allt f\u00f6r att att ist\u00e4llet f\u00e5 firas p\u00e5 Mors eller Fars dag. Alla de som l\u00e4ngtar, k\u00e4mpar och hoppas, men som om och om igen m\u00f6ter sorgen i varje misslyckat f\u00f6rs\u00f6k. All denna l\u00e4ngtan som bara mynnar ut i sorg. Alla dessa f\u00f6rs\u00f6k som mynnar ut i blod och t\u00e5rar. Det \u00e4r ocks\u00e5 en dag f\u00f6r alla de som en g\u00e5ng har varit ofrivilligt barnl\u00f6s men som har lyckats n\u00e5 m\u00e5let, det vill s\u00e4ga ett levande barn i sina armar. M\u00e5nga tidigare ofrivilligt barnl\u00f6sa identifierar sig fortfarande som just det, ofrivilligt barnl\u00f6s trots att de ”n\u00e5tt m\u00e5let”.<\/p>\n
Som ni kan f\u00f6rst\u00e5 \u00e4r det egentligen ingen dag man firar utan en dag som finns f\u00f6r att uppm\u00e4rksamma andra om ofrivillig barnl\u00f6shet, en sjukdom som m\u00e5nga lider av i tysthet. Idag uppm\u00e4rksammar<\/a> vi denna sjukdom, i \u00e5r f\u00f6r tredje \u00e5ret. F\u00f6rsta \u00e5ret skrev jag om min\/v\u00e5r historia, en historia<\/a> utan lyckligt slut, och f\u00f6rra \u00e5ret skrev jag n\u00e5gra rader<\/a> om varf\u00f6r jag anser denna dag beh\u00f6vs.<\/p>\n …och fortfarande t\u00e4nker jag p\u00e5 min barnl\u00f6shet varje dag, detta trots att jag ”m\u00e5r bra” i min barnl\u00f6shet. Den g\u00f6r sig st\u00e4ndigt p\u00e5mind p\u00e5 ett eller annat s\u00e4tt. Kanske hade det varit l\u00e4ttare att l\u00e5ta bli att t\u00e4nka p\u00e5 det om det inte var s\u00e5 att min f\u00f6rr\u00e4diska kropp s\u00e5 ofta f\u00f6r sig p\u00e5mind om att den inte fungerar…<\/p>\nDela:<\/h3>