Tredje dagen med feber och ledv\u00e4rk. Tredje dagen som spenderats i s\u00e4ngen. Men jag borde inte klaga, de finns de som har det v\u00e4rre. Och n\u00e4r jag t\u00e4nker p\u00e5 tv\u00e5 av dem som har det v\u00e4rre, blir jag s\u00e5 ledsen. Ledsen \u00f6ver hur or\u00e4ttvist livet kan vara… S\u00e5 vad har jag d\u00e5 r\u00e4tt att gn\u00e4lla \u00f6ver lite feber och ledv\u00e4rk.<\/p>\n
Man hinner t\u00e4nka en hel del n\u00e4r man ligger ensam och inte kan sova. Jag \u00e4ltar mycket, n\u00e5got som jag enligt min exman var alldeles f\u00f6r bra p\u00e5. Jag var f\u00f6r bra p\u00e5 att leva i det f\u00f6rflutna. Sen pappa dog har jag \u00e4ltat hans d\u00f6d och min uppv\u00e4xt, och s\u00e5 mycket som jag har t\u00e4nkt p\u00e5 honom de senaste veckorna har jag nog inte t\u00e4nkt p\u00e5 honom p\u00e5 flera \u00e5r. Jag var inte den b\u00e4sta dottern precis, men jag orkade helt enkelt inte. Min uppv\u00e4xt var inte l\u00e4tt alla g\u00e5nger, jag \u00f6nskar den ingen. Men som vanligt, det finns alltid de som hade det v\u00e4rre. Som har det v\u00e4rre.<\/p>\n
S\u00e5 vad har jag d\u00e5 f\u00f6r r\u00e4tt att klaga?<\/p>\n
T\u00e4nker jag p\u00e5 min uppv\u00e4xt s\u00e5 kommer tankarna \u00e4ven in p\u00e5 henne, min s\u00e5 kallade mor. Hon som fortfarande lever men som jag inte har haft n\u00e5gon kontakt med sedan den 18:e augusti 1990. Jag har funderat mycket p\u00e5 varf\u00f6r jag inte d\u00f6g. Hur hon s\u00e5 l\u00e4ttvindigt kunde avs\u00e4ga sig all kontakt med mig. Vad hade jag gjort f\u00f6r att f\u00f6rtj\u00e4na det f\u00f6rutom att bli f\u00f6dd? F\u00f6r hon s\u00e5g\/ser ju mig som ett misstag, det d\u00e4r misstaget som aldrig borde ha f\u00f6tts. Men f\u00f6rutom det, vad hade jag gjort?<\/p>\n
Mitt f\u00f6rnuft s\u00e4ger mig att det inte var n\u00e5got jag hade gjort, men min lilla dj\u00e4vul s\u00e4ger att det r\u00e4ckte med att jag var jag. Den d\u00e4r dj\u00e4vulen som jag \u00e4n idag tampas med, den som s\u00e4ger att jag inte duger till n\u00e5got. Nu \u00e4r jag b\u00e4ttre p\u00e5 att tysta den, men den \u00e4r trots allt fortfarande f\u00f6r h\u00f6gljudd. Att s\u00e4ga att jag inte duger, det \u00e4r den bra p\u00e5. <\/p>\n
N\u00e4r pappa begravdes sa min farbrors fru att pappa alltid var stolt \u00f6ver mig, att han aldrig sa ett ont ord om mig utan bara sa positiva saker. Varf\u00f6r kunde han aldrig s\u00e4ga det till mig? Fast det \u00e4r klart, vi pratade aldrig med varandra i min familj. Och det \u00e5ngrar jag idag, att vi aldrig pratade…s\u00e5 mycket som jag skulle vilja ha svar p\u00e5, men nu blir fr\u00e5gorna aldrig st\u00e4llda och svaren \u00e4r f\u00f6r alltid borta.<\/p>\n
Kan verkligen inte f\u00f6rst\u00e5 att han inte finns mer… <\/p>\n
Nu slut p\u00e5 febriga tankar, dags att l\u00e4gga sig igen.<\/p>\n
Nr 58 av #blogg100.<\/em><\/p>\nDela:<\/h3>