{"id":2577,"date":"2013-03-01T23:26:07","date_gmt":"2013-03-01T22:26:07","guid":{"rendered":"http:\/\/hoppfull.nu\/?p=2577"},"modified":"2013-03-01T23:28:32","modified_gmt":"2013-03-01T22:28:32","slug":"nagra-slag-2","status":"publish","type":"post","link":"http:\/\/hoppfull.nu\/index.php\/2013\/03\/01\/nagra-slag-2\/","title":{"rendered":"N\u00e5gra slag"},"content":{"rendered":"

N\u00e4r jag l\u00e4ser om kvinnan<\/a> som blev ihj\u00e4lskjuten av sin pojkv\u00e4n blir jag ledsen. Ledsen och f\u00f6rbannad \u00f6ver att det ska beh\u00f6va h\u00e4nda. Att hon inte fick kontaktf\u00f6rbud \u00e4r obegripligt, kanske inte hade hj\u00e4lpt \u00e4nd\u00e5 men hon borde ha f\u00e5tt det. S\u00e5 m\u00e5nga andra skriver s\u00e4kert klokare saker om detta \u00e4n vad jag orkar g\u00f6ra nu s\u00e5 ist\u00e4llet s\u00e5 klistrar jag in tv\u00e5 inl\u00e4gg fr\u00e5n 2006. Jag var nyskild och hade ett kort f\u00f6rh\u00e5llande med en kille som f\u00f6rst gjorde mig s\u00e5 glad, fick mig tillbaka till livet igen… Men det slutade med n\u00e5gra slag som f\u00f6r\u00e4ndrade allt. <\/p>\n

N\u00e5gra slag\u2026<\/strong>
\ntorsdag, 9:e februari, 2006 <\/p>\n

Egentligen borde jag ta och l\u00e4gga mig f\u00f6r att vara pigg och glad i morgon – dags f\u00f6r ny praktikplacering i morgon. Tv\u00e5 veckor p\u00e5 akuten h\u00e4grar\u2026<\/p>\n

Men jag k\u00e4nde att jag beh\u00f6vde skriva om det som h\u00e4nt de senaste dagarna, ingen rolig historia\u2026 Egentligen vet jag inte hur jag ska skriva det, n\u00e4r jag t\u00e4nkt p\u00e5 det innan har jag vetat precis, nu \u00e4r det tomt.<\/p>\n

I m\u00e5ndags tog det slut med J, vilket blev lite kr\u00e5ngligt eftersom han bodde hos mig. Har inte n\u00e4mnt det innan men han flyttade in vid ny\u00e5r, meningen var att det skulle bli tillf\u00e4lligt, tills han hittade en l\u00e4genhet h\u00e4r. Efter att ha sm\u00e5br\u00e5kat de senaste dagarna s\u00e5 sa jag till honom p\u00e5 eftermiddagen att det inte fungerade, jag kunde inte ha det s\u00e5 h\u00e4r – det h\u00e4r var slutet f\u00f6r oss. Lite sm\u00e5gnabb p\u00e5 kv\u00e4llen slutade med att f\u00f6rst kastade galgar p\u00e5 mig, vet inte om det var meningen att det skulle tr\u00e4ffa – det gjorde ont. Sedan fick jag ett slag i ansiktet, han tryckte \u00e4ven upp mig mot v\u00e4ggen varp\u00e5 jag satte mig p\u00e5 golvet och han slog mig d\u00e5 p\u00e5 huvudet och sparkade mig i sidan.<\/p>\n

Jag var p\u00e5 v\u00e4g ut p\u00e5 prommis med Daffe d\u00e5 detta h\u00e4nde s\u00e5 direkt efter gick jag ut. Kunde inte tro att detta hade h\u00e4nt. Han slog mig! Sk\u00e4mdes f\u00f6rst, men \u00e4ndrade mig sedan – varf\u00f6r skulle jag sk\u00e4mmas? Smsade en kompis och skrev: Han slog mig, nu \u00e4r det definitivt \u00f6ver. Det hade jag lovat mig f\u00f6r flera \u00e5r sedan, f\u00f6rsta slaget och sen skulle det var \u00f6ver. Jag hade inte planer p\u00e5 att bli en tjej som stannar kvar trots att hennes kille sl\u00e5r henne.<\/p>\n

Nu n\u00e4r jag har t\u00e4nkt tillbaka p\u00e5 m\u00e5ndagskv\u00e4llen s\u00e5 kan jag inte minnas att han sa f\u00f6rl\u00e5t. Han ville inte att jag skulle vara r\u00e4dd f\u00f6r honom, han ville att allt skulle vara som vanligt. Han skulle inte g\u00f6ra det igen, trodde jag att det k\u00e4ndes bra f\u00f6r honom att han slagit mig\u2026 Men inget f\u00f6rl\u00e5t.<\/p>\n

Det var inte slut d\u00e4r, men jag orkar inte skriva mer ikv\u00e4ll\u2026<\/p>\n

Kan i alla fall s\u00e4ga att jag m\u00e5r relativt bra, har inga direkt fysiska skador av det hela. En bl\u00e5 l\u00e4pp, litet bl\u00e5m\u00e4rke vid \u00f6gat, \u00f6mma k\u00e4kar och en fruktansv\u00e4rd v\u00e4rk i n\u00e4san med tillh\u00f6rande huvudv\u00e4rk. Jag var till Rikskvinnocentrum ig\u00e5r och pratade med en kurator plus att jag var till r\u00e4ttsmedicin och fick mina skador dokumenterade ifall jag v\u00e4ljer att polisanm\u00e4la honom\u2026 <\/p>\n

Jag bodde ett par n\u00e4tter hemma hos pappa s\u00e5 han kunde flytta h\u00e4rifr\u00e5n, s\u00e5 han \u00e4r inte kvar h\u00e4r som tur \u00e4r.<\/p>\n

Han slog mig?!<\/strong>
\ns\u00f6ndag, 19 mars, 2006 <\/p>\n

\u00c4r fortfarande f\u00f6rv\u00e5nad \u00f6ver detta\u2026han slog mig?! Hur kunde han? Hur kunde n\u00e5gon som sa att han \u00e4lskade mig helt pl\u00f6tsligt sl\u00e5 mig? Hur kan n\u00e5gon som fick mig att k\u00e4nna mig s\u00e5 trygg, s\u00e5 glad att leva och n\u00e5gon som fick mig att skratta ta allt det ifr\u00e5n mig p\u00e5 s\u00e5 kort tid. Nu k\u00e4nner jag mig otrygg och paniken som jag k\u00e4mpat med efter r\u00e5nen har kommit tillbaka igen. \u00c4r inte glad l\u00e4ngre, skrattar bara p\u00e5 utsidan\u2026<\/p>\n

Han slog mig?!<\/p>\n

Skrev om detta ganska nyligen efter det hade h\u00e4nt, men \u00e5terkom aldrig med forts\u00e4ttningen, kanske det \u00e4r dags nu. En tanke som f\u00f6rf\u00f6ljer mig \u00e4r n\u00e5got jag t\u00e4nkte n\u00e4r han sparkade mig och slog mig i huvudet, kan inte sl\u00e4ppa det\u2026 \u201cJaha, \u00e4r det s\u00e5 h\u00e4r det ska sluta.\u201d Jag som m\u00e5nga tillf\u00e4llen i mitt liv velat att livet skulle ta slut, ville det inte d\u00e5, ville leva, jag f\u00f6rtj\u00e4nade mer. Det kunde inte vara slut nu\u2026 <\/p>\n

Vilket det som tur inte var.<\/p>\n

Men vad h\u00e4nde mer? Efter jag kom in efter promenaden med Daffe? Vad h\u00e4nde? F\u00f6r att vara helt \u00e4rlig minns jag inte allt, eller i alla fall inte vilken tidsf\u00f6ljd det h\u00e4nde. Minns att han ville prata, ville st\u00e5 framf\u00f6r mig, han ville att allt skulle vara s\u00e5 vanligt. Vet att han skulle sova p\u00e5 soffan. Jag gick och la mig, han satt i k\u00f6ket och pratade i telefon, med vem vet jag inte men jag har mina aningar. N\u00e5gon som anser att han \u00e4r felfri och aldrig g\u00f6r fel\u2026<\/p>\n

Efter ett tag kom han och satt sig p\u00e5 s\u00e4ngen, ville prata\u2026 Vi satt p\u00e5 s\u00e4ngen, minns att han sa att han inte ville att jag skulle vara r\u00e4dd, han skulle inte g\u00f6ra det igen\u2026 Sa att han hade gjort det en g\u00e5ng, hur skulle jag kunna veta att han inte gjorde det igen? Nej, han skulle inte g\u00f6ra det igen, jag beh\u00f6vde inte vara r\u00e4dd, han ville bara att allt skulle vara som vanligt.<\/p>\n

Sen helt pl\u00f6tsligt\u2026<\/p>\n

Fler slag mot ansiktet, tv\u00e5 eller tre? Hade han handen knuten? Rusar in p\u00e5 badrummet, det finns ingen nyckel, kan inte l\u00e5sa. Tar en pincett, ett tillhygge om han f\u00f6rs\u00f6ker igen\u2026 Han kommer in, jag \u00e4r hysterisk, jag skriker \u201cr\u00f6r mig inte, r\u00f6r mig inte\u201d om och om igen. Han undrar vad jag har i handen, tar pincetten ifr\u00e5n mig, undrar vad jag ska g\u00f6ra med den\u2026<\/p>\n

Senare, vad h\u00e4nde emellan – jag minns inte. Vi \u00e4r i k\u00f6ket, han tar en kniv, s\u00e4ger att han ska hugga den i sig sj\u00e4lv. G\u00f6r det inte, g\u00f6r det inte, skriker jag, f\u00f6rs\u00f6ker ta kniven ifr\u00e5n honom. Han s\u00e4ger att det skulle vara det b\u00e4sta f\u00f6r mig, d\u00e5 \u00e4r jag av med honom. Jag p\u00e5pekar att jag knappast \u00e4r av med honom om jag har ett lik i l\u00e4genheten\u2026 <\/p>\n

Vet inte vad som h\u00e4nder sen, senare ligger vi p\u00e5 s\u00e4ngen, han vill prata. Han h\u00e5ller p\u00e5 att somna, jag fr\u00e5gar om han t\u00e4nkte l\u00e4gga sig p\u00e5 soffan som han lovat. Det t\u00e4nker han inte, jag l\u00e4gger mig p\u00e5 soffan\u2026 Vi somnar. Klockan \u00e4r runt fyra p\u00e5 morgonen.
\nDagen efter g\u00e5r jag C-tur p\u00e5 praktiken, har slutbed\u00f6mning p\u00e5 den placeringen. Ber\u00e4ttar f\u00f6r min handledare, den kliniska adjunkten och min v\u00e4n M som jobbar p\u00e5 avdelningen. Min handledare s\u00e4ger att det inte k\u00e4nns bra att jag ska \u00e5ka hem till honom, samma sak k\u00e4nner jag, \u00e4r r\u00e4dd men orkar inte handskas med det. Pratar med jouren p\u00e5 Rikskvinnocentrum efter uppmaning av min handledare och M, f\u00e5r en kuratorstid till dagen efter.<\/p>\n

Ringer till min far, det jobbigaste samtalet n\u00e5gonsin, \u00e4nd\u00e5 sa jag inte s\u00e5 mycket. Fr\u00e5gade om han kunde h\u00e4mta mig p\u00e5 Ackis och sen \u00e5ka hem och h\u00e4mta Daffe. Jo visst, s\u00e4ger han, men varf\u00f6r? F\u00f6rklarade att J hade slagit mig\u2026<\/p>\n

Han slog mig! Kommer jag n\u00e5gonsin att k\u00e4nna mig trygg igen, kommer jag n\u00e5gonsin v\u00e5ga n\u00e5gon komma n\u00e4ra mig igen. Vill ha n\u00e4rhet, men n\u00e4rheten skr\u00e4mmer mig\u2026 <\/p>\n

Men vem vill ha mig?! Ingen\u2026 Ensam som alltid. Hur har mitt liv kunnat bli en s\u00e5n r\u00f6ra? Vad har jag gjort i tidigare liv f\u00f6r att f\u00f6rtj\u00e4na allt jag f\u00e5r i detta? F\u00f6r n\u00e5got m\u00e5ste ju allt el\u00e4nde bero p\u00e5, eller \u00e4r jag bara en olycksf\u00e5gel som allt dras till?
\nM\u00e5nga har sagt till mig att jag m\u00e5ste anm\u00e4la honom, b\u00e5de n\u00e4ra v\u00e4nner och familj, m\u00e4nniskor p\u00e5 n\u00e4tet som jag aldrig h\u00f6rt n\u00e5got fr\u00e5n\u2026 Men som M sa p\u00e5 MSN en dag, det \u00e4r bara jag som kan best\u00e4mma det. Och saken \u00e4r den att jag inte orkar, jag ORKAR inte\u2026.trots att jag vet att det \u00e4r vad jag egentligen borde.<\/p>\n

Han ringde f\u00f6rresten. Efter han hade l\u00e4st mitt f\u00f6rra inl\u00e4gg\u2026 Han sa f\u00f6rl\u00e5t, han pratade en himla massa\u2026jobbigt att h\u00f6ra hans r\u00f6st. Mest av allt ringde han f\u00f6r att f\u00f6rh\u00f6ra sig om jag skulle anm\u00e4la honom eller inte. Han var r\u00e4dd f\u00f6r det\u2026 \u00c5ter igen sa han, tror du detta \u00e4r l\u00e4tt f\u00f6r mig. Nej J, det tror jag inte\u2026 Men t\u00e4nk p\u00e5 hur det \u00e4r f\u00f6r mig, t\u00e4nk p\u00e5 hur mycket du f\u00f6rst\u00f6rt f\u00f6r mig! Du slog mig!<\/strong><\/p>\n

Nr 38 av #blogg 100.<\/em><\/p>\n

Dela:<\/h3>