Satt och pratade med en jobbarkompis p\u00e5 v\u00e4gen hem fr\u00e5n jobbet, om livet och k\u00e4rleken – och s\u00e5 kom vi in p\u00e5 barnl\u00f6sheten ocks\u00e5. N\u00e4r jag ber\u00e4ttar att jag varit gift s\u00e5 \u00e4r det m\u00e5nga som som blir f\u00f6rv\u00e5nade och h\u00f6jer p\u00e5 \u00f6gonbrynen och utbrister: ”Har du varit gift?” Man kan ju fundera \u00f6ver varf\u00f6r att det blir s\u00e5 f\u00f6rv\u00e5nade, varf\u00f6r skulle jag inte kunna ha varit det? Jag v\u00e4ljer att tolka det som att de tycker jag \u00e4r s\u00e5 ung och att jag d\u00e4rf\u00f6r inte har ”hunnit” med det…eller s\u00e5 tycker de att jag \u00e4r s\u00e5 otrevlig och ful att ingen skulle vilja gifta sig med mig. Fast ibland tycker jag ocks\u00e5 det \u00e4r lite konstigt, att jag varit gift allts\u00e5. Tittade p\u00e5 min exmans br\u00f6llopsfoto (han \u00e4r omgift) h\u00e4rom dagen och hade lite sv\u00e5rt att f\u00f6rst\u00e5 att jag varit gift med honom. Men det \u00e4r ju ett tag sedan, \u00e5tta \u00e5r i \u00e5r sedan vi separerade – var tar tiden v\u00e4gen?<\/p>\n
Min jobbarkompis undrade om det var barnl\u00f6sheten som var orsaken till att det tog slut mellan mig och exmannen. Ja, delvis. Eller till stor del. I fem \u00e5r f\u00f6rs\u00f6kte vi bli gravida, fem \u00e5r. Hormonbehandlingar, inseminationer, provr\u00f6rsbefruktningar. Misslyckanden, avbrutna behandlingar, t\u00e5rar, sorg. Vi pratade inte s\u00e5 mycket om hur vi m\u00e5dde, jag bloggade om det, han jobbade och lyssnade p\u00e5 musik. Han blev ledsen n\u00e4r jag var ledsen, allts\u00e5 dolde jag det. Han ville inte visa sig ledsen f\u00f6r mig f\u00f6r att inte g\u00f6ra mig ledsen och uppr\u00f6rd. En ond cirkel. Till slut levde vi separata liv under samma tak, de gemensamma faktorerna var v\u00e5ra hundar och att vi f\u00f6rs\u00f6kte f\u00e5 barn. Eller det \u00e4r i alla fall hur det k\u00e4ndes fr\u00e5n min sida, hur han k\u00e4nde det vet jag inte. Vi pratade ju inte om det. I b\u00f6rjan av v\u00e5rt f\u00f6rh\u00e5llande pratade vi mycket, eller i alla fall han. Men mot slutet… Hur hade det blivit om vi sluppit de fem tunga \u00e5ren, hade vi \u00e4nd\u00e5 glidit is\u00e4r, hade vi \u00e4nd\u00e5 slutat prata med varandra? Om vi lyckats bli med barn, kanske redan efter ett \u00e5r, hur hade livet sett ut d\u00e5? Hade vi fortfarande varit tillsammans, hade vi fortfarande bott i v\u00e5rt hus ute p\u00e5 landet, hade vi fortfarande \u00e4lskat varandra? Jag sa d\u00e5 att jag inte ville vakna upp en dag och \u00f6nska att jag gjort det h\u00e4r tio \u00e5r tidigare, han svar p\u00e5 det var att jag kanske skulle vakna upp en dag om tio \u00e5r och \u00f6nska att jag inte gjort det. Snart har det g\u00e5tt tio \u00e5r och jag har inte \u00e5ngrat mig, jag vet att det var r\u00e4tt beslut jag tog d\u00e5. Men det hindrar mig inte fr\u00e5n att fundera \u00f6ver hur det kunde ha varit.<\/p>\n
Och som vanligt n\u00e4r ett samtal kommer in p\u00e5 barnl\u00f6sheten s\u00e5 kommer fr\u00e5gan om jag kan t\u00e4nka mig att f\u00f6rs\u00f6ka igen. Om jag tr\u00e4ffar n\u00e5gon ny, vill jag d\u00e5 f\u00f6rs\u00f6ka igen? Vill jag fortfarande ha barn? Ja, jag vill fortfarande ha barn, men om jag tr\u00e4ffar n\u00e5gon ny s\u00e5 kommer jag troligtvis inte ge mig in i den karusellen igen. Delvis f\u00f6r att jag b\u00f6rjar bli f\u00f6r gammal, och delvis f\u00f6r att jag funderar p\u00e5 att ta bort livmodern och att det d\u00e4rf\u00f6r kanske \u00e4r en om\u00f6jlighet. Jag orkar inte bl\u00f6da s\u00e5 mycket som jag g\u00f6r, \u00e4ven om det inte \u00e4r n\u00e5gra m\u00e4ngder s\u00e5 bl\u00f6der jag i dagsl\u00e4get cirka tre veckor per m\u00e5nad. Jag orkar inte det l\u00e4ngre.<\/p>\n
Sen kom fr\u00e5gan om att jag skulle kunna t\u00e4nka mig att g\u00f6ra det p\u00e5 egen hand, \u00e5ka till Danmark eller n\u00e5got annat land och g\u00f6ra IVF. Har funderat p\u00e5 det genom \u00e5ren, men med tanke p\u00e5 hur sv\u00e5rt det var att f\u00e5 fram bra \u00e4gg p\u00e5 grund av att jag var s\u00e5 sv\u00e5rstimulerad (det var till och med tal om \u00e4ggdonation under de tunga \u00e5ren) s\u00e5 har det slutat vid tanken. I vissa l\u00e4nder \u00e4r det till\u00e5tet med embryodonation, det skulle kunna vara ett alternativ. Men nej, jag vill inte g\u00f6ra det ensam. Jag vill dela upplevelsen med n\u00e5gon.<\/p>\n
S\u00e5 jag f\u00f6rblir nog barnl\u00f6s, ofrivilligt barnl\u00f6s. Mina tankar och k\u00e4nslor omkring det g\u00e5r upp och ner, ibland gr\u00e5ter jag \u00f6ver tanken att jag aldrig kommer bli gravid. Ibland f\u00f6rst\u00e5r jag inte varf\u00f6r jag skulle vilja uts\u00e4tta mig f\u00f6r en f\u00f6rlossning, detta efter jag genom mitt jobb sett hur trasig man kan bli i underlivet. Men livet forts\u00e4tter och jag f\u00f6rs\u00f6ker g\u00f6ra det b\u00e4sta av det, \u00e4ven om det fr\u00e5n utsidan kanske inte ser ut s\u00e5 f\u00f6r att andra inte f\u00f6rst\u00e5r mina beslut och min v\u00e4g genom livet. Huvudsaken \u00e4r att jag f\u00f6rst\u00e5r dem och kan st\u00e5 bakom dem.<\/p>\n
Och k\u00e4rleken? Kanske kommer den en dag igen. Jag hoppas det i alla fall.<\/p>\n
Nr 1 av #blogg100<\/em><\/p>\nDela:<\/h3>