Om vi börjar med ämnet min kropp, eller rättare sagt hur den beter sig, så kan jag ju berätta att jag blir lagom road när jag räknar efter och upptäcker att jag har blödigt 54 dagar av 77. Inte alla i en följd, jag har haft några kortare perioder utan blod, men ändå – man blir rätt trött. Och då kan man fråga sig varför man inte ringer och får en tid för att fixa till detta elände, en mycket bra fråga, verkligen. Men jag orkar inte. Jag orkar inte just nu ta tag i det eländet för tyvärr så för det med sig en j*vla massa minnen och tankar som jag inte orkar att konfronteras med nu. Fast det är ju sant, det gör jag ju ändå. Fast i det tysta och i min ensamhet. Vet inte om jag orkar mer än så. För just nu gör det förbaskat ont allt det där.

Och så var det skolan som får mig att tänka på det där sakerna också, de där sakerna är alltså den ofrivilliga barnlösheten och allt det där som jag aldrig kommer att uppleva. Det var jobbigt under grundutbildningen och det är fortfarande jobbigt under specialistutbildningen, trots att många år har gått. Kommer det alltid göra ont?! Jag bara undrar. Det är över sex år sedan mitt och exmannens sista försök…

Och vad är det för skit man hittar på Facebook denna vecka?! MAMMAVECKA!!! Skriv i loggen när du blev mamma för första gången, kön och hur gammal du var. och Det är nationella dotterveckan, så om Du har vackra döttrar som Du älskar mer än Du kan beskriva! Kopiera och klistra in detta i Din status. Dina döttrar kommer att hålla Din hand en del av livet, men äga Ditt hjärta hela sin livstid. Det kanske är svårt att förstå, men för mig är det jobbigt att läsa sånt där. Men jag tror inte andra tänker så, alltså de som har barn. Jag tror inte de kan förstå hur man ständigt blir påmind om vad man inte har och vad man aldrig kommer att få. En annan sak, de där Bebiströjorna som fanns förr (finns?). Vi är inte blinda, vi ser att du är gravid, har jag lust att skrika ibland. Skulle också kunna tänka mig ha en sån men då skulle det stå IVF också….för bebis på annat sätt skulle jag ju aldrig få i min mage.

Nej då, jag är inte alls bitter. Eller jo. Ibland. Just nu. Om det är vad man vill kalla det.

Till sist, Wilda Mathilda har kommit med ett bra initiativ, en dag för oss ofrivilligt barnlösa på lördag den 28/5. Gå in till henne och läs mer om den.

QuodCamera för iPhone användes för detta foto.

Jag råkade få hem en påse chips idag, jag skulle ljuga om jag sa att det inte var planerat. Något som däremot inte var planerat var att det skulle bli denna sort. Älskar dill och dillchips, men det ska vara OLW’s. Nu såg jag att Estrella hade en ny sort så jag var ju tvungen att prova, men nej tack, inte igen. Jag skulle tagit salt och vinäger i stället, mycket godare.

(En liten kul sak, en kusin till mig jobbade förut på Estrella [kanske gör han det fortfarande]. Hans uppgift var att få finnarna att äta mer chips.)

Kan fortfarande inte komme ifrån att min lilla kusin skriver på dialekt, idag har hon bland annat gjort detta: ”far ti stan fö ana gango ida” och hon funderade på ”sko ha lust att byri riv ner tapetre å byri renover vardagsrymi i ana ända”. Blir sugen på att åka till sommarstugan nästa sommar, måste bara låna någons bil och verkligen fundera på om jag står ut själv i obygden en vecka (och om jag vill sitta och köra den långa biten på finska sidan alldeles själv).

Usch, var på uselt humör i fredags. Vaknade på dåligt humör och inte blev det bättre av att jag retade upp mig på en del saker, men det går jag inte in på nu. Som tur var så teamades jag ihop med en av mina favoriter på jobbet så humöret blev bättre under dagen. Trots detta så storgrät jag en timme på kvällen, tyckte synd om mig själv och alla orättvisor som jag drabbats av. Men det finns ju de som har det värre, bland annat en vän till mig och hennes man…kan bara hoppas att det slutar bra, men chansen är liten. Kan inte skriva mer om det heller…får bli en annan gång bakom lås och bom.

En anledning till att jag mådde som jag mådde igår kan vara att jag är på väg att bli sjuk, ignorerade tecknen igår eftersom de var knappt märkbara men nu börjar det bli svårt. Börjar känna mig lite febrig och ögonen känns underliga (och nej, jag har inte glömt linserna i). Dessutom har jag ont i min handled på ett sätt som jag brukar få när jag är sjuk. Men ingen svans med knorr, än.

Hmmm, ska ta och slösurfa vidare lite innan riset är moget att skörda…

Gråa strån...

Är egentligen på väg i säng men ligger och väntar på att mina jordgubbar ska vara klara och skörda på farmen. Har de senaste dagarna fastnat för spelet FarmVille på Facebook, helt klart beroendeframkallande. Passar på att mysa i soffan och titta på Two and a Half Men, tycker om att det börjar bli höst så man kan tända lite ljus…