Undrens tid är tydligen inte förbi

Två månader och två dagar, så länge är det sedan jag var ute och sprang senast. Alldeles för länge med tanke på att jag har två lopp inplanerade under de närmaste fyra veckorna, varav det ena är en halvmara. Jag vet, lite galet, men det är ju bara 21,1 km och jag behöver faktiskt inte springa hela sträckan – det är ok att gå vissa delar också.

Det var lite tungt att springa idag och jag kände mig verkligen inte i form. Jag var tung i kroppen, det kändes redan när jag tog på mig kläderna och de satt åt mer än vad de brukar. Inte så konstigt alls eftersom jag gått upp i vikt de senaste månaderna. Orken då? Nja, den var i närheten av vad den brukar vara men den kan alltid bli bättre. Det kan den alltid.

Jag kan inte påstå att det kändes skönt att springa idag, men det var inte heller oskönt. Första halvan var bara jobbig, inte alls behaglig. Den andra halvan kändes bättre men var fortfarande jobbig, men på ett mentalt plan kändes det bra. Jag hade behövt att komma ut och springa tidigare, mitt humör mår alltid bättre av det och jag har inte mått så bra den senaste tiden. Jag är glad att jag gjorde det idag.

›› 9/100 #blogg100

%d bloggare gillar detta: