År: 2015

Min fot, min dumma fot!

Vad ska man säga, den är inte bra än. Vissa dagar gör det ont och andra dagar gör det inte det. Vissa dagar haltar jag, andra dagar göra jag inte det. Så nej, bra är den inte. I veckan träffade jag på ortopeden som skrev röntgenremissen. Inte springa, cykla istället var hans uppmaning. Även om röntgen inte visade något så tyckte har han alltså att jag ska ge upp löpningen…åtminstone för ett tag.

Det tycker inte jag.

Hur som helst, i morgon (och på lördag) är det simning som gäller – Vansbrosimmet.

Det var inte igår

Verkligen inte igår som dessa skor fick komma ut och vädra sig! Den 19:e april sprang jag 21 km tillsammans med min syster, idag var jag ute på min vanliga runda på 5 km. Jag varvade gång och löpning, hälften av varje. Hur det kändes? Nja, det var ingen njutningsfull runda direkt, men det hade jag inte väntat mig. Precis som Tjejvättern så visade den hur mycket jag har att träna på. Nu hoppas jag att foten inte börjar göra ont igen, vill kunna börja springa igen. Jag kan fortfarande inte ta ut steget när jag går så under gångintervallerna tränade jag på det. Det har ju varit så hela tiden, förutom kanske då foten gjorde som mest ont, att det har känts bättre när jag sprungit.

Underbar himmel

  Lagom till när jag skulle lägga mig kom solen och jag var tvungen att ta ett kort genom mitt skitiga fönster. Solnedgång och moln, bara utsikten över sjön som saknas för att det skulle vara perfekt. 

Nu, en timme senare, har jag fortfarande inte släckt lampan. Tankarna snurrar. Måste tvinga mig till att somna nu. 

Tappat fokus

Någon gång, någonstans, denna vår tappade jag fokus. På vad jag vill och mina mål, var jag är på väg. Vad som orsakade detta vet jag men är inget jag vill ta upp här eftersom det har att göra med min familj. En bidragande orsak var dock att jag fick lov att ge upp årets mål på grund av min fot. Min familj och min fot fick mig att falla tillbaka i gamla invanda mönster som jag haft sedan tonåren, mönster som jag jobbat så hårt för att hålla mig borta från.

De senaste veckorna har jag försökt hitta mitt fokus igen. Halvhjärtade försök har gjorts och dessa har tagit slut så fort att jag knappt kan påstå att jag ens försökte. Jag vet vad jag vill, jag vet vad jag har för mål och jag vet vad jag behöver göra för att uppnå dem. Trots detta har jag inte lyckats vända om eftersom det är lättare att låta bli.

Jag blir så trött på mig själv! Varför gör jag alltid samma sak? Det har varit en jobbig helg, har grubblat och funderat en hel del. Tänkt på det förflutna, min familj, mitt liv, framtiden och vad jag vill och varför. Ändring måste komma, jag måste hitta andra vägar, finna och har kvar fokus trots att omständigheter vill kasta mig tillbaka i gamla vanor. Hitta nya sätt att ta mig igenom tunga saker utan att kasta allt jag åstadkommit åt sidan.

Jag vet inte ännu hur. Men jag ska.

Fotuslingens status

Lite positiva nyheter, nu när jag lyckats bli sjuk efter Tjejvättern, är min fot. Min dumma krånglande fot som gjorde att jag var tvungen att skippa Stockholm marathon, den som jag fick en otäck kortisonspruta i men sen ändå hade ont i. Hur som helst, i lördags var första gången på över två månader som jag inte hade ont i foten! Att jag sen cyklade 100 km gjorde inte heller att värken/smärtan kom tillbaka. Så glad!

Jo, men så är jag sjuk nu och det gör mig lite ledsen. Min plan har varit att prova att springa igen den här veckan och vad händer då? Jag blir sjuk. Så första löpturen blir uppskjuten ett tag till. 🙁

%d bloggare gillar detta: