To speak when words are needed and to share the silence when they’re not.
Citatet kommer från filmen The Vow (Eller Älska mig igen! som den heter här i Sverige) som jag såg igår. Det är en sådan där film som man tittar på och inte behöver lägga så mycket tankeverksamhet på, bara flyta med plus sucka och gråta lite när andan faller på. En gullig film helt enkelt, perfekt för en ensam kväll under en pläd i soffan.
Men som alltid tänker man (jag) en del efter dessa puttinuttfilmer, på den stora kärleken, på framtiden, på livet. Finns den stora kärleken där ute och väntar på mig, eller har jag redan upplevt den? Kommer jag vara ensam hela livet eller kommer jag hitta någon som jag måste dela filten i soffan med? Så klart hoppas jag ju att han väntar någonstans där ute, att det inte är ”kört” för mig. Fast som det är nu får han faktiskt fortsätta vänta för jag är inte redo för att träffa honom än. Eller jo, det skulle jag ju vara om han plötsligt dök upp men saken är den att jag inte vill att han ska dyka upp än. Jag vill vara ensam. Och ja, de är ord som jag säkert kommer äta upp i dystra stunder men för stunden är det faktiskt så – jag vill inte träffa någon nu.
Och det är en ganska skön känsla att ha landat i.
›› 29/100 #blogg100